SKRiV

Att införa cannabis säger vissa är farligt och dumt. Hate to break the news, cannabis är redan infört. 8-9 ton importeras/år (se fries utredning) och att tro att det skulle gå att hejda är fantasier från en annan tid. Eftersom priserna också stiger (fnv pendlar grampriset på det vanligaste mellan SEK 80-120 Kr) så kan enkel matematik visa att det knappast är nåt sk. A-lag som håller den affären uppe. Det är vanliga skötsamma människor som tiger som muren för att det inte går att bemöta de Svenska dumheterna i den här frågan.

Nu när vi ändå är i Afganistan kunde vi ju göra affär via apotek mm, beskatta, och åldersbegränsa (25 är lämpligt., gäller även etanol f.ö ety hjärnan är någorlunda färdig då) men:
Neeej, dumheten vill vi ska ett ett kast av sk. 'knarkare'  att förakta och se ner på.
Suck....

 

 

Den senaste tiden har cannabisdebatten varit het, både på nätet och i tidningarna. Många höjer en allt starkare röst: narkotikapolitiken måste ändras och cannabis legaliseras! 
Sverige har i över 30 år drivit en narkotikapolitik med nolltollerans, där målet varit ett narkotikafritt samhälle. Idag börjar vi bli mer och mer ensamma i världen om den inställningen. Tanken bakom nolltolerans är att man får ett mer laglydigt samhälle om man stoppar mindre förseelser. Mycket tyder på att man misslyckats, då folk inte slutat bruka narkotika utan istället använder det mer än någonsin. I praktiken betyder det att staten slösat bort hundratals miljarder kronor på en politik som är ineffektiv och därmed onödig. Politiker som Maria Larsson (KD) hävdar att kriminaliseringen i sig har ett symbolvärde genom sitt tydliga avståndstagande från narkotika, detta oavsett om den fungerar eller inte. Hennes åsikter och argument är starkt färgade av moralism och av hennes egna känslor rörande narkotika, snarare än av fakta. Nolltolerans är inget annat än en verklighetsfrånvänd utopi, som ger förödande konsekvenser. Den skadar och orsakar onödigt lidande hos riktiga människor.

 

 

 

Skademinimeringslinjen är den väg som flera länder, bland annat Portugal, slagit in på med positiva följder. Den syftar till att reducera de skadliga konsekvenserna som kan komma av drogbruk. Redan 2001 avkriminaliserade man bruk och personligt innehav av både lätt och tung narkotika. Samtidigt erbjöd man terapi och vård till missbrukare, istället för fängelse. Detta minskade det mänskliga lidandet men samtidigt också kostnaderna för samhället. Enligt EU:s narkotikastatistik har Portugal idag betydligt färre medborgare som brukar narkotika, än de länder som utövar en strikt narkotikapolitik. De ligger även långt under EU-snittet, gällande andra följder av missbruk: dödsfall, överdoser och tyngre missbruk. Ännu en positiv följd av Portugals skademinimeringspolitik är att allt fler med missbruksproblem vågar söka hjälp, eftersom de vet att de inte kommer att bli straffade.

 

 

 

Tanken bakom en legalisering handlar inte om att släppa lös drogerna utan snarare att ta kontroll över dem. De kriminella skulle förlora sitt "monopol" på marknaden och därmed få minskad makt. Även den inkörsport till tyngre droger som möjliggörs av den illegala handeln, skulle försvinna i en legal situation med licensierade handlare. Det är alltså inte, som man tidigare trott, cannabis i sig som leder till tyngre missbruk, utan snarare kontakten med langare som också säljer tyngre droger. Det märks tydligt i länder där cannabis är legalt att man också har mindre problem med tyngre droger. Ännu en stor fördel med en kontrollerad handel är också att man genom att ha åldersgräns bättre kan styra över vilka som handlar. En svart marknad däremot tar inte hänsyn till om du är minderårig eller inte. Förbudet i sig skapar mer problem än vad en fullständigt frisläppt narkotika skulle göra. Därför bör skadorna som förbudet i sig vållar, vägas mot de skador som en avkriminaliserad och legaliserad cannabis kan tänkas generera. Som det ser ut idag, stöttar Sverige med sin narkotikapolitik de kriminella rörelserna och sparkar på dem som redan ligger.

 

 

 

Jag vill givetvis inte förminska de problem, som kan komma till följd alla sorters missbruk. Men det är fortfarande skillnad på bruk och missbruk, och på lätta och tunga droger. Enligt seriös forskning anses cannabis vara relativt harmlös, en mycket mildare drog än både alkohol och tobak och mindre beroendeframkallande än kaffe, för att inte tala om socker. Aldrig någonsin har det dokumenterats ett enda dödsfall till följd av cannabisbruk, medan alkohol och tobak dödar varje dag. De flesta våldsbrott utförs under påverkan av alkohol, inte cannabis, då cannabisbrukaren istället anses vara fredlig och filosofisk. Ändå är cannabis illegalt och alkohol och tobak legalt. Att cannabis dessutom visat sig ha enormt många positiva medicinska egenskaper, visar även det på förbudets orimlighet.

Målet med en skademinimeringspolitik är självklart inte, att vi alla ska börja gilla droger och börja knarka. Vad vi behöver är en verklighetsförankrad och nykter syn på cannabis istället för en massa skräckpropaganda och falska myter. Tanken och målet med en skademinimeringspolitik är snarare att lösa de narkotikaproblem som finns i samhället på ett mer konstruktivt, medmänskligt och evidensbaserat sätt.

 

 

 

Vilken väg bör då Sverige ta i frågan om hur vi ska förhålla oss till narkotika? Kommer vi att fortsätta föra den fruktlösa och strikta nolltoleranslinje vi fört i över 30 år, eller kommer vi att ta steget mot den evidensbaserade skademinimeringslinje som flera andra länder redan tagit med positiva följder? För mig är valet enkelt. Jag vill ta ifrån de kriminella deras makt! Jag vill värna om människors frihet och integritet! Men framför allt, vill jag hjälpa de människor som verkligen behöver hjälp!