SKRiV

 

DÅRDRÖMMAR ETT

 

lycklig 

som en strut karameller

fick hela världen telepati.

men det var bara jag.

 

 

medtrafikanterna på centralen

undrade nog varför jag gick runt och

gratulerade alla till

'äntligen'.

äntligen att riktiga livet utan

-stretadummaplåga-

randades.

 

*

 

tokig

som en cykel

lyste jag syner och strunt,

medan dynamon slirade runt

mina tusen röster,

musikstycken,

poplåtar,

språk,

in och ut genom medvetande

i en enda röra.

de undrade om jag var

förvirrad på kliniken.

HA.

tocken fråga.

 

*

 

många

som korridorerna på sjukhuset,

sjungande,

pratande,

hostande i mig,

-i och ur mig gick andra-

jag svär så var det

slutligen allt

mitt fel.

mitt.

fel.

 

2

DÅRDRÖMMAR TVÅ

 

landstingskaffets doft rules.

den sipprande doften smygande

taskigt landstingskaffe

i gryningen på korridoren.

så underbar och

tretton minuter borta.

'köket öppner inte före sju.'

'om du får ska alla ha.'

'sluta tjata.'

'bädda sängen.'

skitkaffet var nektar trist bara

gå tillbaka till sängen tolv minuter.

läsa vidare i ekelöf.

 

-blixt-

 

fem år senare.

behandlingshem och

arbetsträning på jobbet en

stund på centralen

var morgon en stund

utanför

vårdjobbrutmönster

ett hål i väggen.

klassisk musik i högtalarna

nothing fancy

fyra årstiderna liksom

men kaffet den stunden

var spirande jag,

den jag är.

nu.

 

 

DÅRDRÖMMAR TRE

 

att vara utdefinierad

psykiskt störd

snurrar igång varenda själ

som hör om det.

alla har sina egna privatmytologier

på ämnet.

inget undantag för

barndomsvänner,

föräldrar,

redaktörer för poesisajter.

emellertid

är det inte så dramatiskt

även om det KAN vara det.

inget romantiskt alls.

att vara riktigt psykiskt sjuk

är att likna vid

att bajsa på sig rejält

var tionde minut

dygnet runt

i åratal.

man kan inte sitta i duschen jämt,

så man råkar er andra.

och då ba:

BU!

men det är ok.

jag känner mig själv.

jag vet.

jag älskar er.