SKRiV

Vi lever i en tävlakultur som hållar på att tävla allt i 'mål' eftersom livet alltid är sedan. På fredag, på löningsdagen, på semestern, när jag blir pensionerad, i paradiset. Det sista är nyckeln...hur få de fattiga att försörja makten? Jo, genom auktoritära mystiska saker som bara präster kan (präster tenderar att gilla mat och potatis, och korruption som alla andra.)
De tre abrahamitiska plus hinduismen kräver vidrigheter av oss alla, mest ska tjejerna kollas...jo, även hinduerna har mycket suddig kvinnosyn.

Men tävlandet kommer in tidigt. Vi tävlar som barn om det absolut viktigaste...de storas gillande och uppmärksamhet för långt upp i siffrorna är man helt beroende av de stora.
'mamma, mamma, titta på mig, neej mig.'
Den dansen känner vi nog alla.
En del forskning säger att vi nog innan vi blev bofasta gick med djurens bete som nomader i kanske 40-45 000 år. Denna långa tid har präglat in mycket i oss. Att de kidsen var en hel bunt i en röra gående med sin vandrande by gav de ungarna fler vuxna att vända sig till var nog nyttigt. Den borgeliga kärnfamiljen
är av ett mycket senare datum.
Att bli vuxen är kanske att lägga tävlande om sitt personliga väl å ve lite åt sidan. Men det gör ingen sedan...läääänge.

 

Den som inte springer i kapp till trädet där borta är en (välj) fegis, sopa, kommunist, plugghäst, damstrumpa i singapore....
Eftersom jag är ett 'enda barnet' fall med en farsa som drog(sönder mig!) så hade jag ingen konkurens i livet om morsans rätt obefintliga omvårdnad...
Att få mig att fatta att springa än hit än dit för att 'vinna' var inte möjligt.
Vem och varför har det något värde?
Nej inte i mitt oidipala skitliv i alla fall. Jag var inte heller möjlig att mobba eftersom jag kunda svara på dumheter och kunde hemligheten att snäll inte är dörrmatta.
Om vi är 'kodade' att tävla och att 'dela lika' så blir den ena koden hyllad idag men inte den andra. (Ge 19 liknande godisar till ett par 5 åringar med orden 'dela lika' och se världshistorien upprepas...kanske bara 7 godisar-svårare att komma undan med fusk då)
Att arbeta är INTE livets mening. Varför livet skulle ha mening verkar dolt.
(The ethics of effort and competition are ultimately rewarded with the demolition of solidarity.
Between wages and salaries flows a river of tears.
Those who don't work are reduced to a miserable existence amidst? the spectacle of plenty.)
Men vi i Skandinavien är ju så lyckade och bra så vi plågar livet ur oss och våra kidz för att inte banken ska bli ledsen och göra en bostadslös. Se på grekland.
Grrrrr....  

Och på grädden på moset på ljuget kallas man bitter om man blir arg.
Jag är inte kommunist eller ens socialist idag men skälls för det....Vi hade tre fyra riktigt bra ideer men de är på undantag idag...Feminismen är en av dom...Enda feminister jag hört eller läst något kring, är duktiga begåvade tjejer med god ställning i samhället men de skriver om kvinnolidandet så långt bort socioekonomiskt och tidsmässigt. kvinnor i tredje världen och/eller förr i tiden här.
Hushålls-slavarna i flempan vill ingen ens lära cykla (lyckat när de sker...men inga killar får vara med..suck) Och så kommer våra så kära falukorvsfascister och lyckas ta momentum i feministiska frågan...

 

Att kvinnoörelsen var starkare trodde nog många.. Att gudrun S har en del i detta tror jag är sant och lite (mycket) olyckligt.
Hon har givetvis helt rätt i mycket av det hon säger och att inte föra diskussionen vore skit, men...men hon skriver det på näsan på oss killar...att bli näspåskriven vill ingen...speciellt om man haft fel...suck...
Detta med kvinnligt-manligt-mänskligt kräver fler röster och att män blir hörda också.
Istället lyckas pissrännan av förorättade småprinsar ta hela utrymmet med sin oidipala/narcisitiska-whatever-störning....