Hitler Stalin Mao
Hitler var katolik och var uppväxt som sådan. En katolsk produkt om du så vill.
Katolska kyrkan tyckte att judarna nog kunde undvaras, de stödde Hitler fullt.
Stalin var en maktgalen herre som tog över ett jätteland fullt med all den bråte den ortodoxa kyrkan haft att skrämmas med så de kunde sitta med vid grytorna.Han bara körde på i de gamla spåren.
Mao var en ny kejsare för de många. En kejsare var en gud i sig i Kina.
I Sverige plågades människor av husförhör och mysteriet/miraklet kom alltid med hot och tvång i Sverige. Förmodligen är detta huvudskälet till vår relativa sekularism.
Intressant detta att det Spanska folket drar sig undan katolicismen, men kanske inte så konstigt eftersom den var en del av Francos blodiga styre. Att nu se den som kärleksfull är väl för övermaga.
Att en allvetande allseende gud kräver oss på kärlek och hyllningskörer för att inte skicka oss till den egna tortyranstalten är förfäligt. Att ha all makt och KRÄVA kärlek...Det är definitionen av SadoMachosism.
Att människor skadas i denna vår värld av påhittad dualism ser jag som övertydligt. Överallt dessa ideer om den onde, och den gode. Att världen består vid varje givet tillfälle av oräkneliga milliareder av processer och samanhang -även inom var individ- som inte kan överblickas eller styras är ju en sanning som inte borde behöva sägas. Ur allt detta kommer bra och dåliga saker. Att skylla på nån 'ond' gubbe eller tacka i all evighet nån 'god D:O är inte förenligt med hur verkligheten ser ut. Det blir skadligt.
